14.7 publicerades information på BBC om att det litauiska parlamentet, även kallat Seimas, har stött ett förslag om att förbjuda spridning av information som anses vara skadligt för barn. I förslaget talas om saker som t.ex. uppmuntrande till penningspel och om information som lockar till dåliga levnadsvanor (ohälsosam mat etc.) Dock det upprörande i förslaget är sensureringen av positiv framföring av homo- och bisexualitet och polygami, vilket anses vara skadligt för de unga.
Det litauiska parlamentet stödde förslaget med rösterna 141-6
21-årige juridikstuderande Lukas Jonaitis verkar inte vara lika häpnad och upprörd om lagen som resten av europa verkar vara.
"Dethär är bara ett till bevis på att politiken i landet är illa på sne", skriver han.
Han tar själv distans från litauisk politik även fast han studerar inom området, den litauiska politiken känns vara utom räckhåll för ungdomen som känner sig modernare än makthavarna.
"Många ungdomar känner att deinte vill göra ett nummer om att är någon homosexuell eller inte, homosexuella är vanliga människor", tillägger han.
Påståendet om att den modernare ungdomen inte känner sig bekväm i den litauiska politiska sfären är inte ogrundad, då det kristna partiet och det konservativa nationalistiska partiet tillsammans uppnår till en tredjedel av platserna i Litauens parlament.
Religionens inflytelse i saken är också solklar, 79% av befolkningen tillhör den katolska kyrkan, och i en undersökning gjord 2005 om religion svarade 49% av litauerna att "De tror på att det finns en Gud", medan enbart 12% svarade att de inte tror på en spirituell kraft.
"De religiösa tycks ha mera inflytelse i landet", påpekar Jonaitis som påverkningsfaktor varför den mindre religiösa ungdomen gärna tar avstånd från politiken.
Han tycker också att den gammalmodiga politiken inte synns i proteströster för andra partier än de konservativa, utan istället faller tron för politik i allmänhet bland ungdomen. I parlamentsvalet 2008 röstade enbart 48.5% av de röstberättigade. Jonaitis säger att många i hans ålder demoniserar politiken totalt.
"I teorin kan jag påverka politiken i Litauen, men det kräver våldsamma och mindre demokratiska medel så jag avstår från den tanken" avslutar han skämtsamt
keskiviikkona 15. heinäkuuta 2009
perjantaina 12. kesäkuuta 2009
sfp Kan och Skall vara alla minoriteters parti!
Svenska folkpartiet gick till vals den 7.6.2009 med valsloganen Mångfald ger mervärde; som försvarare för alla små människor, för alla som ville vara behandlade som individer och inte som medlemmar av en grupp.
Den liberala linje borde sfp också klart dra i framtiden, och tiden att börja med det är Nu!
Det är ett typiskt fenomen i samhällen att nationalism och liberalism växer samtidigt, då liberalismen blir framgångsrik föds nationalismen som motreaktion och vice-versa.
Vi alla vet att vi lever i blåsiga tider då nationalismen åter har visat sitt fula huvud, då är det en ypperlig chans för sfp att stå upp och försvara alla de minoriteter som känner sig hotade av den trångsynta nationalistiska andan, är det inte naturligt att ett minoritetsparti försvarar alla minoriteter!
Att hålla upp fanan för alla minoritetsgrupper betyder ju inte att vi måste hissa ner den finlandssvenska flaggan!
Den liberala linje borde sfp också klart dra i framtiden, och tiden att börja med det är Nu!
Det är ett typiskt fenomen i samhällen att nationalism och liberalism växer samtidigt, då liberalismen blir framgångsrik föds nationalismen som motreaktion och vice-versa.
Vi alla vet att vi lever i blåsiga tider då nationalismen åter har visat sitt fula huvud, då är det en ypperlig chans för sfp att stå upp och försvara alla de minoriteter som känner sig hotade av den trångsynta nationalistiska andan, är det inte naturligt att ett minoritetsparti försvarar alla minoriteter!
Att hålla upp fanan för alla minoritetsgrupper betyder ju inte att vi måste hissa ner den finlandssvenska flaggan!
keskiviikkona 25. helmikuuta 2009
NATO behövs!
Den 31:a januari förklarade utrikesminister Alexander Stubb åt NATO:s generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer att de nästa två åren för Finland kommer att vara en tid av häftig debatt om NATO-medlemskap inom det finska folket, inte en tid av medlemshandlingar i NATO.
I praktiken betyder nu detta att tummarna är uppe för en återupplivad argumentation för varför det skulle vara till nytta för Finland och hela den västerländska gemenskapen att vårt land skulle ansöka medlemskap i organisationen.
NATO, alltså, North Atlantic Treaty Organization är en militär allians med sammansättning från Europa och Nord-Amerika. Organisationen fick sina grunder 1949 i Atlantpakten då västerländska stater ville knyta starkare band under kalla krigets svåra tider. Själva NATO blev grundad 1951 då man började strukturera försvaret för länderna som hade skrivit under pakten.
Sen dess har alliansen sakta men säkert expanderat runt hela västvärlden, senaste gång 2004(7 nya medlemmar, totalt 26). När man ser på den europeiska kartan i samband med NATO-medlemskaper ser man klart att det fattas inte mycket mera än de kvarstående nordiska länders (Sverige, Finland) medlemskap för att göra den västerländska militära sammansättningen så gott som fullständig.
Det bör också kommas ihåg att det bygger så mycket annat än bara pansarvagnar och soldater runt organisationen NATO, den är ett resultat av 50 år av samarbete mellan ett flertal västerländska nationer med samma ambitioner, att kunna försvara de värderingar de i åratal byggt upp; demokrati, rättvisa och öppenhet. En unik företeelse som Finland med sitt utmärkta västerländska samhällsystem borde vara med i.
De rent praktiska argumenten för ett NATO-medlemskap är också många, det ekonomiska trycket för att uppehålla ett trovärdigt nationellt försvar börjar gå ur händerna, utgifter som så lätt skulle kunna undvikas om man skulle ha en hel allians på sin sida. Dessa befriade pengar skulle kunna satsas på andra viktiga områden inom den offentliga sektorn. Dessutom är handel av försvarsmaterial mellan NATOländer skattefria, det betyder att Finland skulle betala 20% mindre för inköpen.
I en modern värld behöver Finland starka och lojala vänner på alla internationella plan, via EU har vi redan bundit många viktiga kontakter med våra västerländska kumpaner, i den internationella försvarspolitiken behövs endå NATO och Finland borde ta det modiga steget och på allvar ta del i militärpolitiken i den västerländska gemenskapen med att ansöka om medlemskap i NATO.
I praktiken betyder nu detta att tummarna är uppe för en återupplivad argumentation för varför det skulle vara till nytta för Finland och hela den västerländska gemenskapen att vårt land skulle ansöka medlemskap i organisationen.
NATO, alltså, North Atlantic Treaty Organization är en militär allians med sammansättning från Europa och Nord-Amerika. Organisationen fick sina grunder 1949 i Atlantpakten då västerländska stater ville knyta starkare band under kalla krigets svåra tider. Själva NATO blev grundad 1951 då man började strukturera försvaret för länderna som hade skrivit under pakten.
Sen dess har alliansen sakta men säkert expanderat runt hela västvärlden, senaste gång 2004(7 nya medlemmar, totalt 26). När man ser på den europeiska kartan i samband med NATO-medlemskaper ser man klart att det fattas inte mycket mera än de kvarstående nordiska länders (Sverige, Finland) medlemskap för att göra den västerländska militära sammansättningen så gott som fullständig.
Det bör också kommas ihåg att det bygger så mycket annat än bara pansarvagnar och soldater runt organisationen NATO, den är ett resultat av 50 år av samarbete mellan ett flertal västerländska nationer med samma ambitioner, att kunna försvara de värderingar de i åratal byggt upp; demokrati, rättvisa och öppenhet. En unik företeelse som Finland med sitt utmärkta västerländska samhällsystem borde vara med i.
De rent praktiska argumenten för ett NATO-medlemskap är också många, det ekonomiska trycket för att uppehålla ett trovärdigt nationellt försvar börjar gå ur händerna, utgifter som så lätt skulle kunna undvikas om man skulle ha en hel allians på sin sida. Dessa befriade pengar skulle kunna satsas på andra viktiga områden inom den offentliga sektorn. Dessutom är handel av försvarsmaterial mellan NATOländer skattefria, det betyder att Finland skulle betala 20% mindre för inköpen.
I en modern värld behöver Finland starka och lojala vänner på alla internationella plan, via EU har vi redan bundit många viktiga kontakter med våra västerländska kumpaner, i den internationella försvarspolitiken behövs endå NATO och Finland borde ta det modiga steget och på allvar ta del i militärpolitiken i den västerländska gemenskapen med att ansöka om medlemskap i NATO.
maanantaina 2. helmikuuta 2009
Kopia av insändaren jag skickade till HBL 1.2.2009
I stormen av finanskrisen har vi glömt det goda i en fri marknad
Världsekonomin har legat i blåst nu i några månader, och nu är allt flera människor klara att överge det systemet som skapat välfärd och frihet till västvärlden i åratal. Därför är det på sin plats att ta en titt på grundtankarna i frihet gällande de olika enheterna i samhället, hur de fungerar som helhet och varför vi inte skall börja blunda för alla de positiva sidorna i en ekonomi som baserar sig på den fria marknaden och varför vi inte skall släpa oss tillbaka mot ett mer planekonomiskt system.
Man kan tänka på samhällssystemet som ett pussel, ett pussel där det ekonomiska systemet spelar rollen av bakgrunden, alltså den är den delen som bestämmer vilka andra bitar som kan passa in i det övriga pusslet.
Det pusslet som bygger på liberalism bygger i alla aspekter på individens frihet. I ett samhällssystem som bygger på fri marknad finns det inget behov att skala bort på t.ex. yttrandefrihet. Näringslivet är inte automatiskt beroende av vissa specifika instanser i samhällsekonomin utan ekonomin får fritt skifta, på det här sättet blir kritik om ämnen oproblematiskt välkomna och diskussionen blir öppen för alla synvinklar.
I en fri marknad lyser många positiva faktorer fram på arbetskraftsmarknaden, människan har friheten att själv sälja sin egen arbetsinsats, en frihet som man stridigt för redan i hundratals år. I marknadsekonomin blir din egen kunskap och utbildning central, marknaden är en opersonlig enhet där din egen talang att driva företagsamhet eller sköta ditt egna jobb blir automatiskt avgörande för hur du klarar dig och hurdan din framgång förblir, i en planekonomi kan dessa faktorer förvrängas (t.ex. kan politiska åsikter vara avgörande för dina möjligheter).
De missvisande punkterna i hela diskussionen kring ”Kapitalismens nedfall” är uppenbara, många talar om att förändra systemet, men få är klara att byta linjedragningarna så mycket att man inte längre skulle kunna tala om en fri marknad.
Det finns många olika friheter som hör till i ett system som bygger på fri marknad, många missar på att förstå sambandet och det är verkligen synd.
Därför skall vi inte alltför ivrigt tala om den fria marknadens fall och om stora reformer, kapitalism är ingen svordom och det vet Du nog.
Världsekonomin har legat i blåst nu i några månader, och nu är allt flera människor klara att överge det systemet som skapat välfärd och frihet till västvärlden i åratal. Därför är det på sin plats att ta en titt på grundtankarna i frihet gällande de olika enheterna i samhället, hur de fungerar som helhet och varför vi inte skall börja blunda för alla de positiva sidorna i en ekonomi som baserar sig på den fria marknaden och varför vi inte skall släpa oss tillbaka mot ett mer planekonomiskt system.
Man kan tänka på samhällssystemet som ett pussel, ett pussel där det ekonomiska systemet spelar rollen av bakgrunden, alltså den är den delen som bestämmer vilka andra bitar som kan passa in i det övriga pusslet.
Det pusslet som bygger på liberalism bygger i alla aspekter på individens frihet. I ett samhällssystem som bygger på fri marknad finns det inget behov att skala bort på t.ex. yttrandefrihet. Näringslivet är inte automatiskt beroende av vissa specifika instanser i samhällsekonomin utan ekonomin får fritt skifta, på det här sättet blir kritik om ämnen oproblematiskt välkomna och diskussionen blir öppen för alla synvinklar.
I en fri marknad lyser många positiva faktorer fram på arbetskraftsmarknaden, människan har friheten att själv sälja sin egen arbetsinsats, en frihet som man stridigt för redan i hundratals år. I marknadsekonomin blir din egen kunskap och utbildning central, marknaden är en opersonlig enhet där din egen talang att driva företagsamhet eller sköta ditt egna jobb blir automatiskt avgörande för hur du klarar dig och hurdan din framgång förblir, i en planekonomi kan dessa faktorer förvrängas (t.ex. kan politiska åsikter vara avgörande för dina möjligheter).
De missvisande punkterna i hela diskussionen kring ”Kapitalismens nedfall” är uppenbara, många talar om att förändra systemet, men få är klara att byta linjedragningarna så mycket att man inte längre skulle kunna tala om en fri marknad.
Det finns många olika friheter som hör till i ett system som bygger på fri marknad, många missar på att förstå sambandet och det är verkligen synd.
Därför skall vi inte alltför ivrigt tala om den fria marknadens fall och om stora reformer, kapitalism är ingen svordom och det vet Du nog.
lauantaina 10. tammikuuta 2009
Attityderna i immigrationspolitiken har gått för långt
Åsikterna i denna text är totalt mina egna och skall inte kombineras med något parti eller någon organisation
Nu är det dags att stiga ur den ideologiska bubblan och personliga åsikterna och granska som ideologiskt obunden ett brinnande problem i den Finländska och också europeiska moderna politiken: immigrationsfrågor.
En central aspekt för att representativ demokrati skall fungera, är att diskussion och beslutsfattande angår alltid själva ämnet och frågan som behandlas, att haka upp sig på sidosaker som inte direkt påverkar beslutet förvränger resultatet och bör undvikas.
Dethär kravet kan den västerländska demokratin få mycket beröm för för att ha lyckats uppnå, men i immigrationsfrågor verkar det som att diskussionerna inte riktigt mera funkar.
I mitt tycke en ganska odiskuterbar sak är det att immigrationsfrågorna har gått på så många sidospår nu att man skulle behöva en karta och GPS för att hitta till centralspåret, om man vågar ta spårsystem som jämförelsebild.
Med detta menar jag att diskussionen och beslutsfattandet i immigrationsfrågor har tappat sin faktabasering och rationalitet. Immigrationskritiska nationalister klamrar fast i många känslobundna idealistiska argument i kampen mot de immigrationsliberala, hyllandet av veteraner, hänvisningen till nationell stålthet och patriotism är nog inte totalt irrelevanta saker men att ta känsloladdade aspekter som viktigare än ren fakta och statistik är farligt och riskabelt för ett samhälle.
Många liberaler och andra jämförelsebara tänkare kritiserar nationalister för en alltför stor känsloladdning i immigrations- och kulturfrågor, för min sorg måste jag nu också visa en elak blick åt mina bröder och systrar av ideologi.
Vem är att kritisera nationalister för hänvisning av okonkreta saker som patriotism o.dyl. och själv hänvisa till okonkreta saker som mångkulturell rikedom och mångfald? Sakerna ligger absolut på samma linje, de baserar sig på ideal om samhället och berättar bristfälligt om saker som påriktigt och direkt påverkar samhället ifråga.
Kampen emot racism och etnocentrism har byggt mycket gott, men har också smittat ett paranoia i mången politiker, rädslan för att bli stämplad som racist och rädslan för att förlora popularitet har börjat kompromissa på den rationella diskussionen i immigrationsfrågor, ett mycket farligt fenomen som kräver förändring. Det verkar som att det finns bara två läger; de som stöder fri immigration öppet och de som hårt står emot det, en som önskar kompromiss i immigrationsfriheten i många onationalistiska partier blir genast stämplad som "redneck", "nazist" eller "racist". Det borde absolut inte vara så, och partidelegationer som fäller förslag hänvisande till likartade saker borde verkligen se sig i spegeln och inte förkasta sådana förslag genast utan diskutera relevanta aspekter i frågan och göra beslut från dem.
Analysera partier, analysera! Jag vill se rationell diskussion, utklamra er från idealens och känslornas värld som redan förr har gjort så mycket grymmt i världen via politik, sök upp fakta och statistik, jag, och hoppas många, andra vill ha hänvisningar till konkreta saker som kostnadsjämförelser mellan biståndshjälp och humanitär immigration, kostnadsstatistik om immigranters integration och utbildande, arbetsprocent bland immigranter, arbetsgivarnas attityder om immigrationer etc.
Jag är trött på att läsa skitsnack från partier om kulturell rikedom och mångfald, trött att läsa om patriotism och stålthet, jag vill ha rationalitet, det är inte en förlust på mänsklighet att se på statistik och siffror, det är kunskapsbaserad modern politik, så är den gjord på andra fält i politiken, överför det till dessa frågor!
Rationalisera och konkretisera immigrationspolitiken!
maanantaina 29. joulukuuta 2008
Minskande giftermål, hur så oroväckande?
Här under senhösten fick man läsa en rätt så roande artikel i gratistidningen Metro, en kortartikel berättade om en undersökning som gjordes i EU-länderna.Undersökningen baserade sig på statistik om hur många giftermål har blivit gjorda på 2000-talet jämfört med 1990-talet.
Skojigt nog beskrevs resultaten som oroväckande. Menar det att giftermålens mängd ökat?
Men nej, giftermålens mängd har sjunkit sedan 1990-talet, och att kalla detta fenomen oroväckande eller negativt är i mitt tycke ganska så gammalmodigt.
Många av de som inte håller med mig hävdar att människors förlit för sina kumpaner har sjunkit och detta synns i giftermålssjunkingen. Man borde egentligen svänga på saken så ser man det i annat ljus, det kristet skapade giftermålet (och giftermål i allmänhet) är ett mycket onaturligt fenomen och strider emot människans natur, dessa överenskommelser har i många fall skapat en känsla av bundenhet och dämpat illamående, jag hävdar verkligen inte att det alltid eller ens oftast är fallet men sådant förekommer alltför mycket.
Man skall se på saken från den synvinkeln att människors förlit för sina kumpaner har ökat för att det inte mera behöver en sådan traditionell officiell överenskommelse för att känna sig trygga och långvariga i sitt äktenskap!
Andra samhällsmässiga sidonyttor i detta fenomen finns också. En skiljsmässa i ett barnlöst förhållande utan giftermål belastar rättväsendet i så gott som ingen grad, men i en skiljsmässa
med giftermål blir byråkratin mäktig och rättsväsendet hamnar använda resurser som skulle extremt mycket behövas i andra mycket viktigare juridiska processer.
Den religiösa aspekten bör också tas upp, giftermål kombineras ofta med kyrkobröllop och i den finska kulturen ses kyrkovigningen som en central del av giftermålet, det leder till att mången icke-troende hör till den kristna kyrkan för att gifta sig,detta är en av orsakerna som förvränger statistik och upgifter om mängden troende människor i Finland. När mängden av människor som ser att giftermålet inte är ett måste behöver icke-troende inte höra till kyrkan och detta för troendestatistiken baserat på samfundsmedlemmar närmare den egentliga sanningen.
Man bör ta en Liberal attityd och tycka att alla bör få registrera sitt äktenskap men ingen måste göra så bara för att det skulle "höra till saken" !
Skojigt nog beskrevs resultaten som oroväckande. Menar det att giftermålens mängd ökat?
Men nej, giftermålens mängd har sjunkit sedan 1990-talet, och att kalla detta fenomen oroväckande eller negativt är i mitt tycke ganska så gammalmodigt.
Många av de som inte håller med mig hävdar att människors förlit för sina kumpaner har sjunkit och detta synns i giftermålssjunkingen. Man borde egentligen svänga på saken så ser man det i annat ljus, det kristet skapade giftermålet (och giftermål i allmänhet) är ett mycket onaturligt fenomen och strider emot människans natur, dessa överenskommelser har i många fall skapat en känsla av bundenhet och dämpat illamående, jag hävdar verkligen inte att det alltid eller ens oftast är fallet men sådant förekommer alltför mycket.
Man skall se på saken från den synvinkeln att människors förlit för sina kumpaner har ökat för att det inte mera behöver en sådan traditionell officiell överenskommelse för att känna sig trygga och långvariga i sitt äktenskap!
Andra samhällsmässiga sidonyttor i detta fenomen finns också. En skiljsmässa i ett barnlöst förhållande utan giftermål belastar rättväsendet i så gott som ingen grad, men i en skiljsmässa
med giftermål blir byråkratin mäktig och rättsväsendet hamnar använda resurser som skulle extremt mycket behövas i andra mycket viktigare juridiska processer.
Den religiösa aspekten bör också tas upp, giftermål kombineras ofta med kyrkobröllop och i den finska kulturen ses kyrkovigningen som en central del av giftermålet, det leder till att mången icke-troende hör till den kristna kyrkan för att gifta sig,detta är en av orsakerna som förvränger statistik och upgifter om mängden troende människor i Finland. När mängden av människor som ser att giftermålet inte är ett måste behöver icke-troende inte höra till kyrkan och detta för troendestatistiken baserat på samfundsmedlemmar närmare den egentliga sanningen.
Man bör ta en Liberal attityd och tycka att alla bör få registrera sitt äktenskap men ingen måste göra så bara för att det skulle "höra till saken" !
keskiviikkona 24. joulukuuta 2008
Jul är det mest fascinerande fenomenet den västerländska människan producerat
Nu när det är julafton förde jag en liten tankelek på morgonen och kom fram till rätt så intressanta slutsatser.
Om man tänker på saken så existerar ju inte julen överhuvudtaget. Jul är bara en tidpunkt, en dag, en fest som den västerländska kristna människan har kommit överens om, den är inte är i konkret, det rincip bara en illusion om man vågar säga så.
Allt som innefattar jul är bara människogjort, om man skulle skala bort alla jultraditioner och attityder för en julfest och juldag skulle ingenting märka att 24.12 eller i vissa länder 25.12 ären speciell dag.
Ingenting i julen händer automatiskt, den baserar sig alltid på människornas allmänt accepterade tankar och aktioner.
Politiskt sätt har julen blivit en genial period, i moderna västerlandet har den blinda underkastelsen av evenemang eller tankar bland folket så gott som rensats bort, men julen har överlevt, som en unik företeelse. Det är som att den västerländska människan tar en vecka lång paus från individualismen och underkastar sig kollektivet och går med strömmen.
En rolig detalj är att julen har alltid formats med politiken, förvaltningen och ideologin.
Om man jämför med det förflutna, där religion och nationell identitet och stålthet stod i högre värde kunde det också ses i julfirandet. Julmaten skulle vara traditionellt finsk, presenterna var mera själv- eller åtminståne närgjorda och jag vågar påstå att nationella identiteten stod mera framme då. Det var under en tid då politiken gick ungefär hand i hand med de tankarna som syntes i julen.
Sedan om man jämför med det moderna julfirandet kan man hitta många likheter i den samtida politiken, destu längre den globala marknadsekonomin har utvecklats har det också börjat synnas i julfirandet.
Att man köper och får julklappar har nog ärligt sagt gott med häststeg förbi religiösa och nationella traditioner, framförallt i de yngre generationerna. Och för en marknadsekonomisk förvaltning är det mycket passande, de ökande konsumtionssiffrorna brukar vara gynsamma åt ekonomin.
Om man tar en titt på hemmet under jultid kan man också se att nationell och religiös symbolik också fått göra vika, lika starkt kristna symboler synns inte lika mycket i julfirandet och t.ex. små Finlands flaggor inte heller så värst mycket.
Julmaten har också tillåtit lite mera utländskt och kanske lite exotiskt inflytande, som också kan ses som en produkt av en marknadsekonomi med ökad import utomlandsifrån.
Som slutsats kan sägas att julen är en genial produktion som alltid brukar formas med hur det passar den ideologiska sfären i samhället, en mycket fascinerande tanke som inte brukar synnas mera just alls i västerländsk kultur!
God jul!
Om man tänker på saken så existerar ju inte julen överhuvudtaget. Jul är bara en tidpunkt, en dag, en fest som den västerländska kristna människan har kommit överens om, den är inte är i konkret, det rincip bara en illusion om man vågar säga så.
Allt som innefattar jul är bara människogjort, om man skulle skala bort alla jultraditioner och attityder för en julfest och juldag skulle ingenting märka att 24.12 eller i vissa länder 25.12 ären speciell dag.
Ingenting i julen händer automatiskt, den baserar sig alltid på människornas allmänt accepterade tankar och aktioner.
Politiskt sätt har julen blivit en genial period, i moderna västerlandet har den blinda underkastelsen av evenemang eller tankar bland folket så gott som rensats bort, men julen har överlevt, som en unik företeelse. Det är som att den västerländska människan tar en vecka lång paus från individualismen och underkastar sig kollektivet och går med strömmen.
En rolig detalj är att julen har alltid formats med politiken, förvaltningen och ideologin.
Om man jämför med det förflutna, där religion och nationell identitet och stålthet stod i högre värde kunde det också ses i julfirandet. Julmaten skulle vara traditionellt finsk, presenterna var mera själv- eller åtminståne närgjorda och jag vågar påstå att nationella identiteten stod mera framme då. Det var under en tid då politiken gick ungefär hand i hand med de tankarna som syntes i julen.
Sedan om man jämför med det moderna julfirandet kan man hitta många likheter i den samtida politiken, destu längre den globala marknadsekonomin har utvecklats har det också börjat synnas i julfirandet.
Att man köper och får julklappar har nog ärligt sagt gott med häststeg förbi religiösa och nationella traditioner, framförallt i de yngre generationerna. Och för en marknadsekonomisk förvaltning är det mycket passande, de ökande konsumtionssiffrorna brukar vara gynsamma åt ekonomin.
Om man tar en titt på hemmet under jultid kan man också se att nationell och religiös symbolik också fått göra vika, lika starkt kristna symboler synns inte lika mycket i julfirandet och t.ex. små Finlands flaggor inte heller så värst mycket.
Julmaten har också tillåtit lite mera utländskt och kanske lite exotiskt inflytande, som också kan ses som en produkt av en marknadsekonomi med ökad import utomlandsifrån.
Som slutsats kan sägas att julen är en genial produktion som alltid brukar formas med hur det passar den ideologiska sfären i samhället, en mycket fascinerande tanke som inte brukar synnas mera just alls i västerländsk kultur!
God jul!
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)